Ungefärlig prisuppgift: 15 procent är taket

En ungefärlig prisuppgift är inte en uppskattning. Den är ett tak plus 15 procent.

36 § andra stycket konsumenttjänstlagen (1985:716):

”Har näringsidkaren lämnat en ungefärlig prisuppgift får det uppgivna priset dock inte överskridas med mer än 15 procent, såvida inte någon annan prisgräns har avtalats eller näringsidkaren har rätt till pristillägg enligt 38 §.”

Säger du ”det brukar landa på 40 000” har du bundit dig vid 46 000 kronor. Vill du ha ett annat spann måste det avtalas — lagen tillåter uttryckligen ”någon annan prisgräns”, men den ska avtalas, inte antas.

Och 3 § gör hela lagen ensidigt tvingande: ”Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen.” Ett villkor i din offert som säger att priset får överskridas med 30 procent är verkningslöst.

Tre sätt att prissätta, och vad de binder

Den tredje raden är sämst för dig, eftersom ”gängse pris” bedöms i efterhand av någon annan. Den är samtidigt vanligast — den uppstår varje gång ett jobb växer utan att någon skriver något.

Tabellen gäller bara mot en konsument. Är köparen i stället ett annat byggföretag sätter konsumenttjänstlagen ingen gräns alls — då är det köparens verksamhet, inte priset, som avgör om fakturan ska bära moms: se omvänd skattskyldighet i byggsektorn: de två frågorna som avgör.

Pristillägg: de två enda vägarna

38 § räknar upp exakt två grunder för att ta mer betalt än avtalat:

”1. om han har utfört tilläggsarbete i enlighet med bestämmelserna i 8 §, eller 2. om tjänsten har fördyrats på grund av omständigheter som är att hänföra till konsumenten och som näringsidkaren inte bort förutse när avtalet träffades.”

Och storleken på tillägget bedöms enligt 36 § — alltså skäligt pris, med samma måttstock.

Punkt 2 är den som täcker ”det låg en gammal golvbrunn under” bara om orsaken hör till konsumenten och du inte borde ha förutsett den. En dold skada i en byggnad du fick undersöka innan är inte självklart ”hänförlig till konsumenten”.

Tilläggsarbete: 8 § i sin helhet

”Om det när tjänsten utförs framkommer behov av arbete som på grund av sitt samband med uppdraget lämpligen bör utföras samtidigt med detta (tilläggsarbete), skall näringsidkaren underrätta konsumenten och begära dennes anvisningar.”

Huvudregeln är alltså: fråga. Först när konsumenten inte kan anträffas, eller inte ger anvisningar inom rimlig tid, får du utföra arbetet ändå — och bara om

”1. priset för detta är obetydligt eller om det är lågt i förhållande till priset för den avtalade tjänsten, eller 2. det finns särskilda skäl att anta att konsumenten önskar få tilläggsarbetet utfört i samband med uppdraget.”

Tredje stycket vänder på det och gör tilläggsarbete till en skyldighet: ”Näringsidkaren är skyldig att utföra sådant tilläggsarbete som inte kan uppskjutas utan fara för allvarlig skada för konsumenten, om konsumentens anvisningar inte kan inhämtas eller om konsumenten begär det.”

Underlåtenhet att göra det gör tjänsten felaktig — det står uttryckligen i 9 § andra stycket.

Mot ett byggföretag gäller inte den här ordningen alls, utan standardavtalets: skriftlig beställning i förväg och ett gränsbelopp som räknas i prisbasbelopp. Skillnaden mellan de två systemen gås igenom i ÄTA-arbeten: vad det betyder, och när reglerna inte gäller dig.

Det praktiska: ett sms med ”hittade fuktskada under badkaret, ca 6 000 kr extra, OK?” och ett svar är hela 8 § avklarad. Utan det svaret hänger ditt pristillägg på om beloppet var ”obetydligt”.

Avrådandeplikten — den dyraste paragrafen i lagen

6 § första stycket: om en tjänst ”med hänsyn till priset, värdet av föremålet för tjänsten eller andra särskilda omständigheter inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten, skall näringsidkaren avråda honom från att låta utföra tjänsten”.

Andra stycket gäller när det visar sig först under arbetet — antingen att nyttan uteblir eller att ”priset för tjänsten kan bli betydligt högre än konsumenten hade kunnat räkna med”. Då ska konsumenten underrättas och anvisningar begäras. Nås konsumenten inte inom rimlig tid ska påbörjat arbete avbrytas, om det inte finns särskilda skäl att anta att konsumenten ändå önskar få tjänsten utförd.

Följden av att strunta i detta står i 7 § och är hård: har du åsidosatt 6 § och finns starka skäl att anta att konsumenten annars hade avstått eller avbeställt, ”har näringsidkaren inte större rätt till ersättning än han skulle ha haft, om konsumenten hade avstått från att beställa tjänsten eller hade avbeställt den”. För kostnader som inte ersätts på det sättet finns bara en smal ventil: ersättning ”i den mån konsumenten annars skulle gynnas på ett oskäligt sätt”.

Att renovera ett kök för 300 000 kronor i ett hus som ska rivas är alltså inte bara oklokt — det kan vara obetalt.

Räkningen och betalningen

40 §: ”Näringsidkaren är skyldig att på konsumentens begäran ställa ut en specificerad räkning för tjänsten. Räkningen skall göra det möjligt för konsumenten att bedöma det utförda arbetets art och omfattning. I den mån tjänsten inte har utförts mot fast pris skall det även framgå av räkningen hur priset har beräknats.”

41 §: konsumenten är skyldig att betala vid anfordran sedan tjänsten utförts — men har konsumenten i tid begärt en specificerad räkning är han ”inte skyldig att betala förrän en sådan räkning har kommit honom till handa”.

Två saker följer av det. Löpande räkning kräver dokumenterade timmar och materialposter, eftersom du på begäran ska visa hur priset räknats. Och en ospecificerad faktura skjuter upp förfallodagen när kunden har begärt specifikation i tid.

En detalj till, för den som lämnar kostnadsförslag: 37 § säger att konsumenten inte är skyldig att betala för en enbart förberedande undersökning ”om han på grund av sedvana inom branschen eller i övrigt har haft skäl att anta att undersökningen skulle göras utan ersättning”. Ska besiktningen kosta ska det sägas innan.

Småhusentreprenad: konsumentens ord gäller

51–61 §§ gäller uppförande eller tillbyggnad av en- eller tvåbostadshus, inklusive komplementbyggnad som ingår i samma avtal (1 § andra stycket).

51 § är den paragraf varje husbyggare bör läsa två gånger:

”Vid småhusentreprenad gäller vad konsumenten påstår har avtalats om 1. arbetets omfattning, 2. priset eller grunderna för hur priset bestäms, 3. tiden för betalning, och 4. tiden för arbetets avslutande, om inte annat framgår av ett skriftligt avtal eller av omständigheterna i övrigt.”

Utan skriftligt avtal är det konsumentens beskrivning som gäller — om omfattning, om pris, om tid. Det är den starkaste anledningen att skriva ned ett husbygge som finns i svensk rätt.

Två följdregler:

• 52 § första stycket: konsumenten är inte skyldig att betala för annat än utförd del av entreprenaden.
• 52 § andra stycket: ska slutbesiktning göras enligt 53 § har konsumenten, trots 41 § första stycket, rätt att hålla inne tio procent av det avtalade priset till dess entreprenaden godkänts enligt 56 § andra stycket.

Slutbesiktning ska göras om någon av parterna begär det (53 §). Du ska i god tid underrätta konsumenten om när arbetet beräknas vara avslutat (54 §), och utser konsumenten ingen besiktningsman får du göra det.

Fem rader som håller

1. Skriv ”ungefärligt pris” bara när du menar +15 procent. Annars skriv ”fast pris” eller ”löpande räkning enligt timpris X”.
2. Avtala en annan prisgräns skriftligt om arbetet är svårbedömt — 36 § andra stycket tillåter det uttryckligen.
3. Fråga före varje tilläggsarbete, i skrift. Ett svar i ett sms uppfyller 8 §.
4. Avråd i skrift när nyttan är tveksam. 7 § kan annars kosta hela ersättningen.
5. Skriv avtal vid varje husbygge. 51 § ger annars konsumenten tolkningsföreträdet om omfattning, pris och tid.

---

Läget den 29 augusti 2026. Artikeln beskriver rättsläget och ersätter inte rådgivning i ett enskilt ärende. Konsumenttjänstlagen gäller bara mot konsument enligt definitionen i 1 a § — mot en annan näringsidkare gäller avtalet och allmänna avtalsrättsliga regler, och där finns ingen 15-procentsgräns.

Vad Zirko gör: offerten kan sättas som fast pris, ungefärligt pris eller löpande räkning, och tilläggsarbeten hamnar som egna poster med eget godkännande i stället för att smygas in i slutsumman. Fakturan visar arbetets art och omfattning och hur priset räknats, vilket är vad 40 § kräver på begäran. Bedömningen av när du är skyldig att avråda gör du — den finns inte i något system.